Lite regn i luften på morgonen så vi åkte till Quimper en dryg halvtimme bort för att göra stan. Gamla stan bredvid katedralen var vacker och där låg en fin botanisk trädgård som Spöket gillade.
Katedralen mitt i stan började byggas på 1200-talet och har vackra målade fönster.
Vi fortsatte till Musée de Beaux-Arts som har en permanent utställning med konstnärer som inspirerats av Bretagne. Där finns också en samling stilleben från 1600-talet, en period och konstform jag är svag för.
En i resesällskapet gillade den här 1800-talsskapelsen. En fransk variant av Zorns dalkullor.
Spöket gillade avdelningen som visade sent 1800-tal, tidigt 1900-tal.
Muséet visade också en utställning om Picasso och de kvinnor han levde med och avbildade. Picasso är en familjefavorit så det blev ett extra plus. Några bilder från själva utställning kan jag inte visa, det är strängt förbjudet att fotografera.
Dagen slutade hos frisörskan, något jag inte dokumenterat. Jag kan bara konstatera att mina bristande franskakunskaper oroade personalen så till den milda grad att det inte var mindre än tre frisörskor inblandade i frisyrbeslutet. Jag hävdade bestämt att jag ville ha kort hår. "Naturelle?" frågade kvinnan som skulle klippa mig. "Oui, naturelle, ce bon!" Hon litade dock inte på mig utan konsulterade de andra två och för säkerhets skull ringde de upp en kollega som kunde lite engelska. En timme senare vacklade jag ut ur salongen med kort frisyr och ett resesällskap som inte kunde begripa hur en korthårig frisyr kunde rendera i så många och långa beslutsrundor. Men roligt hade vi!
