Amsterdam V

En tur runt parken före frukost. Träffade en man från Sydafrika som frågade efter vägen till konserthuset och som undrade om det alltid är så här kallt. Kallt! Rena rama sommarvärmen för en skandinav.

Vackert och fortfarande ganska folktomt i parken kring Rijksmuseum.

Beredde mig på att tänderna i konstutbudet på Rijksmuseum. Ingen kö, kanske för att det är måndag och utanför den stora turistsäsongen.

Det finns en lättsamhet i det holländska måleriet som ibland släpps lös. Krigiska hushållsövningar som den här är ganska förnöjsam att titta på, av David Bles. Fritt översatt blir titeln "Var och en efter sin förmåga".

En mycket söt liten flaskproppsspindel, använd det ordet i Alfapet så vinner du för resten av livet.

 Miniatyrskåpen hade redan väckt min nyfikenhet via boken Miniatyrmakaren. Skåpet var fantastiskt i sin detaljrikedom. Inte bara avbildningarna av salongerna utan av torkvind och grovkök. Yttepyttelitet men extremt välgjort. Synd bara att rummet det stod i hölls i halvdunkel. Var det för att skydda de ömtåliga miniatyrerna eller för att vi skulle köpa den dyra boken i presentbutiken?

Desto ljusare var det i Rijksmuseums gigantiska bibliotek. Här hade jag kunnat tälta en sommar eller två. Kolla in spiraltrappan.

Rembrandts Nattvakten är ett av de stora dragplåstren så klart. Av alla bilder jag sett av den så kunde jag inte föreställa mig hur rent självlysande den faktiskt var. En egendomlig känsla av att det föregick ett glimrande liv inuti (inte bakom) duken.

Gerard van Honthorst målade The Merry Fiddler och den blir jag glad av. Titta hur det verkar som om mannen är på väg ut genom fönstret och se hur träet i fiolen och mattans yta avbildats.

Ett gigantiskt stilleben. Totalen är överväldigande men titta på detaljerna nedan. Holländskt måleri som inget annat! Adriaen van Utrecht visade här att han behärskade att alla måla texturer, ytor och material. Titta på detaljerna från målningen! Hur lyckas han i allt?

 Pieter de Hooch målar ett motiv med två ljuskällor. Superskickligt men det är motivet som roar mig. Tavlan kallas A mothers duty och det mamman gör är att avlusa sitt barn. Bra med ett måleri som är långt ifrån kungar, slagfält och religiösa åthävor.

Johannes Vermeers The Milkmaid har inspirerat både Tranströmer och Szymborska att skriva dikter.

Szymborska skriver något i stil med att så länge kvinnan på Rijksmuseum fortsätter att slå mjölk i skålen förtjänar inte världen att gå mot sin undergång. Måste kolla upp den exakta formuleringen.

Amsterdam IV

Precis runt hörnet av hotellet ligger ett par konstgallerier. Här en typisk storstadshare/kanin. Alltid på språng. The Killer Rabbit of Caerbannog från Monty Pythons film The Holy Grail kanske?

Den här figuren bara måste vara något ur en Monty Python-produktion. Och nej, jag gick inte in och frågade efter priset på konstverket även om galleriet var öppet och flaggade med en välkommen-in-skylt.

Shopping tillhör inte mina huvudsysselsättningar men nu bestämde sig jultomten för att ge mig de här vinterkängorna.

Att tomten kan ta sådana beslut är för att han har access till mitt bankkonto. Förhoppningsvis är de här bootsen made for walking (som Nancy Sinatra sjunger) och då helst i Paris inom en nära framtid. Titta gärna på den gamla 60-talslåten, koreografin ligger inte Idlaflickorna långt efter och härstammar kanske delvis från husmodersgymnastikens era.

Amsterdam III

Från museum till marknad. Loppmarknad och mat framför Rijksmuseum. Julgranskulor, en bäbisdocka under en glaskupa, ett par skor, nipperdosor och jesusfigurer. Det är bara att välja.

Kanske lite industrirekvisita? Lampor som de här är lika eftertraktade nu som koppargrytor på 1970-talet.

Kön till Rijksmuseum på eftermiddagen. I väntan så vill man bli fotograferad uppflugen ovanpå en bokstav i "I amsterdam".

Pannkakor, våfflor och grillade korvar tillsammans med ostar av alla sorter säljs i den bortre änden av marknaden. När jag gick från hotellet bad jag killen i receptionen att rekommendera något som är speciellt för Holland. Först försökte han sälja in Stamppot som är någon ävja av potatismos, grönkål, fläsk/korv. När jag såg lite misstänksam ut så bytte han snabbt ut förslaget mot något annat, nämligen...

...Poffertjes. Det är små pannkakspuffar som serveras med smör och florsocker. Enligt reklamen innehåller de en "hemlig" ingrediens. Vad den består av lyckades jag inte klura ut. Faktum var att det var svårt att hitta puffarna överhuvudtaget under snödrivan av florsocker. Vad de än har brist på i Amsterdam så inte är det sötningsmedel.

Stegen mellan Van Gogh museet och Stedelijk Museum (moderna) är få men intrycket ett helt annat. Van Goghs självporträtt har precis som Munchs "Skriet" eller da Vincis "Mona Lisa" blivit ett fenomen i sig. Ett självgående positiv som halas fram och tillbaka. Modern konst är tacksam i sin elasticitet.

Det här konstverket drivs av små barn som bakom väggen frambringar rörelseenergi.

Buren som syns till vänster är en barnstol. Den har dock ingenting med det tidigare konstverket att göra.

Här ligger en av Matisse modeller och vilar. Inte så ultramodern precis men hör hemma på museet i alla fall.

Den här gillar jag! I både färg och komposition.

DREAM OUT LOUD heter en utställning som visar ny design. Jag fastnade för de här väggmattorna tillverkade av drinkdekorationer. Ett alternativ till ryamattan? För att inte tala om alla slibbiga söta drinkar man slipper röra ihop om man sätter drinkparaplyerna på väggen.

Sist blev det lite Jean Tinguely och hans rörliga och rörande konst. Det blinkar och gnisslar, snurrar och skramlar. Världskonst men samtidigt kan jag inte låta bli att nynna på "Den makalösa manicken" av Michael B Tretow. För vad ska man göra med konsten? Egentligen? Låta den gå varm och koka gröt på den?

Så var det ju det här med presentbutiken när man lämnar museet. Den här gången hittade jag ingen julgransprydnad i form av van Gogh men väl en cykel som är en pizzaskärare. Men den behövde jag inte köpa eftersom jag redan skrivit den historien.

Amsterdam II

Musik- och konserthänget Paradiso ligger inte långt från där jag bor och igår var det lördag kväll. Den kvällen höll på väldigt länge. Det var gott om andra öppna ställen också. När jag tog en runda tidigt söndag morgon före frukost så funderade jag kring det citat jag hittade i evenemangskalendern.

Efter att ha väntat en timme i snabbkön kom jag in på Van Gogh Museet. Mäktigt och med välmatade historier om konstnären och allt som har med honom att göra. Jag valde bort de mest kända verken, potatisätare, solrosor och självporträtt - sådant jag sett tidigare.

Byggnaden i sig är magnifik där det ligger halvt nedsänkt i museiparken. Fönster gör att besökaren ser marknadsplatsen och parken utanför.

 Det pågår en dialog mellan konstens historia och nutiden, van Gogh själv sa att han målar för framtiden.

Fotoförbud i nästan hela museet men här och där finns platser där det är tillåtet. Uppenbarligen så har man fått ta bort möjligheten att fotografera eftersom alla verkar vilja posera framför konstverken. Här är i alla fall en helvägg där busslaster kan stå utan att skymma Vincent.

En del av byggnaden innehöll en tillfällig utställning som knyter ihop Daubigny (som målade i Barbizon, Fontainbleau) med Monet och van Gogh.

Monet målade av Daubignys ateljebåt som han använde när han målade flodlandskap. I utställningen finns en modell av båtstudion med multimediafunktioner där man kan se målningarna växa fram.

Van Gogh själv ägnade sig dagligen åt studier i anatomi och stilleben för att förbättra sin skicklighet. Detta är inte en bild som man vanligen förknippa med Vincent men det är rätt roligt att se hur polletten ramlat ner redan under andra hälften av 1800-talet.

En hästbild måste ju med också. Gipsavgjutningar av statyer var något som konstnärer arbetade efter för att träna sig i att avbilda både djur och människor.

Som alltid slutar alla museum i presentbutiken och här tycker man att det lackar mot jul. Således kan man köpa en broderad van Gogh att hänga i julgranen. Nej, jag kan inte, absolut inte, svara på varför man vill ha en enörad, absintgalen, död holländare i julgranen. Men vem vet, kanske det kan avleda stresspåslag orsakad av julångest och kreditskulder.

Amsterdam I

Hade den perfekta planen för att ta mig från flygplatsen till hotellet med buss 197. Perfekt ända fram tills chauffören (en busschaufför med gott humör) informerade mig om att hela rutten lagts om  på grund av vägarbete. Tillsammans med en engelsk kvinna som skulle bli hämtad av sin man och åtta överförfriskade tyska ungdomar som sjöng på en rimmad visa om kokain blev vi avsläppta och hänvisade till en helt annan busslinje en bit in i Amsterdam. Ungdomarna slutade sjunga, den engelska kvinnan försökte dirigera om sin man per telefon (vilket är extremt svårt eftersom han förväntades köra bil i Amsterdam) medan jag hittade en buss som tog mig till Stedelijk Museum. Därifrån var det bara en kort promenad mellan grävmaskinerna fram till hotellet. Vad lär man sig av detta? Ja, till exempel att man hittar till hotellet snabbare om man inte har engelska män eller sjunger om kokain.

Efter incheckning var det god tid över till en eftermiddagspromenad, utmed kanalerna så klart.

Meda solen gick ner och halloweenfirandet steg så passerade jag förbi den här affischen ett antal gånger. Reklam för Banksyutställningen som pågår. Banksy är en konstnär i min smak, bara konst - inga tevesoffor, inga kokböcker, inga hemma-hos-reportage. Faktiskt ingen som riktigt vet vem konstnären är.

Bilderna berättar ingenting om hur knökfullt med folk det är på gatorna. Men det är så klart, det är ju bättre att de trängs på gatorna än simmar i kanalerna.

När mörkret la sig gick jag till "Dubbel", en restaurang som killen i hotellreceptionen rekommenderade. Bruna kaféer eller eetcafés som de också kallas, serverar bra mat till en billigare peng än många andra restauranger. Jag passade på att ta foto när jag var inne och bokade bord för kvällen, när det var dags att äta hamnade jag mitt emellan en svensexa och ett sextioårskalas så då var det klackarna i taket och inte läge att fota. Risotto med pumpa (halloween igen), pinjenötter och chevréost till ett glas Brand Zwar Blond. Gott! Det blev inte sämre av att killen i baren spelade Bob Dylan med en dåres envishet, "The Hurricane", "Along the watchtower" och "Thunder on the mountain" hann jag urskilja innan gästerna tog över ljudrummet.

Cees Nooteboom och Amsterdam

 Dags att packa väskan igen. Den här gången med destination Amsterdam. Följeslagare blir Cees Nooteboom, författare, journalist, essäist, poet och nederländare. Till det lägger jag Jessie Burtons Miniatyrmakaren. Det får räcka så. Inte kan man väl läsa hela tiden? Dikten är Nootebooms, utgiven genom suveräna Ellerströms. Var annars?