Från museum till marknad. Loppmarknad och mat framför Rijksmuseum. Julgranskulor, en bäbisdocka under en glaskupa, ett par skor, nipperdosor och jesusfigurer. Det är bara att välja.
Kanske lite industrirekvisita? Lampor som de här är lika eftertraktade nu som koppargrytor på 1970-talet.
Kön till Rijksmuseum på eftermiddagen. I väntan så vill man bli fotograferad uppflugen ovanpå en bokstav i "I amsterdam".
Pannkakor, våfflor och grillade korvar tillsammans med ostar av alla sorter säljs i den bortre änden av marknaden. När jag gick från hotellet bad jag killen i receptionen att rekommendera något som är speciellt för Holland. Först försökte han sälja in Stamppot som är någon ävja av potatismos, grönkål, fläsk/korv. När jag såg lite misstänksam ut så bytte han snabbt ut förslaget mot något annat, nämligen...
...Poffertjes. Det är små pannkakspuffar som serveras med smör och florsocker. Enligt reklamen innehåller de en "hemlig" ingrediens. Vad den består av lyckades jag inte klura ut. Faktum var att det var svårt att hitta puffarna överhuvudtaget under snödrivan av florsocker. Vad de än har brist på i Amsterdam så inte är det sötningsmedel.
Stegen mellan Van Gogh museet och Stedelijk Museum (moderna) är få men intrycket ett helt annat. Van Goghs självporträtt har precis som Munchs "Skriet" eller da Vincis "Mona Lisa" blivit ett fenomen i sig. Ett självgående positiv som halas fram och tillbaka. Modern konst är tacksam i sin elasticitet.
Det här konstverket drivs av små barn som bakom väggen frambringar rörelseenergi.
Buren som syns till vänster är en barnstol. Den har dock ingenting med det tidigare konstverket att göra.
Här ligger en av Matisse modeller och vilar. Inte så ultramodern precis men hör hemma på museet i alla fall.
Den här gillar jag! I både färg och komposition.
DREAM OUT LOUD heter en utställning som visar ny design. Jag fastnade för de här väggmattorna tillverkade av drinkdekorationer. Ett alternativ till ryamattan? För att inte tala om alla slibbiga söta drinkar man slipper röra ihop om man sätter drinkparaplyerna på väggen.
Sist blev det lite Jean Tinguely och hans rörliga och rörande konst. Det blinkar och gnisslar, snurrar och skramlar. Världskonst men samtidigt kan jag inte låta bli att nynna på "Den makalösa manicken" av Michael B Tretow. För vad ska man göra med konsten? Egentligen? Låta den gå varm och koka gröt på den?
Så var det ju det här med presentbutiken när man lämnar museet. Den här gången hittade jag ingen julgransprydnad i form av van Gogh men väl en cykel som är en pizzaskärare. Men den behövde jag inte köpa eftersom jag redan skrivit den historien.
Buren som syns till vänster är en barnstol. Den har dock ingenting med det tidigare konstverket att göra.
Här ligger en av Matisse modeller och vilar. Inte så ultramodern precis men hör hemma på museet i alla fall.
Den här gillar jag! I både färg och komposition.
DREAM OUT LOUD heter en utställning som visar ny design. Jag fastnade för de här väggmattorna tillverkade av drinkdekorationer. Ett alternativ till ryamattan? För att inte tala om alla slibbiga söta drinkar man slipper röra ihop om man sätter drinkparaplyerna på väggen.
Sist blev det lite Jean Tinguely och hans rörliga och rörande konst. Det blinkar och gnisslar, snurrar och skramlar. Världskonst men samtidigt kan jag inte låta bli att nynna på "Den makalösa manicken" av Michael B Tretow. För vad ska man göra med konsten? Egentligen? Låta den gå varm och koka gröt på den?
