Visar inlägg med etikett Ulrika Milles. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ulrika Milles. Visa alla inlägg

söndag 13 januari 2019

Antologin fortsätter - stickspåret kan bli en skrivarcirkel

Har blivit tillfrågad och, så klart med glädje, tackat ja till att vara med kring en skrivarcirkel (berättarmöten) där människor bjuds in att dela med sig av sina historier från arbetslivet. En uppstart är planerad till 29/1 på kommunarkivet i Ljungby med en utställning som visar 10 människors minnen och berättelser ur livet i Ljungby. Tanken med utställning är att den ska väcka lust och intresse för den historia som vanligtvis kanske inte berättas.
Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar är ett gott exempel på hur arbetslivet kan skildras i prosa, lyrik, serieform m.m.

Sänder med en dikt, "1973", för att ge ett exempel på hur ett minne kan berättas, mitt nioåriga jag som betraktar en verklighet som bitvis är absolut outgrundlig.




söndag 16 december 2018

Antologin och KLASS

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar
utses av Ulrika Milles till årets bästa bok i DN Kultur.
Kritikerna listar tre böcker var och hon sätter antologin som nummer 1
med kommentaren att den bör ligga på samma plats som telefonkatalogen
låg en gång i tiden.
Central alltså.


Nytt nummer ute av KLASS, Föreningen Arbetarskrivares tidning.
Prenumerera!


Fick med en dikt - stolthet bär det med sig att få finnas i samma tidskrift som bjuder på texter om Sven Wernström och Sara Lidman.


Önskar er alla en GOD JUL med hjälp av Nils Ferlin-tomten som är mager om bena men ack så kär.


Ja, och så får jag väl försöka leva upp till någon förschkräcklig schablonbild av vad det är att skriva.
Firar året som gått och vad jag åstadkommit med penna och papper (och den där datorn så klart).






fredag 1 juni 2018

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar - i svt kulturnyheter

Att sekunderna innan jag ska läsa min text ur den här boken få veta att den rekommenderas av Ulrika Milles på Svt Kulturnyheter gav mig en extra kick. När hon därtill kopplade den till Svenska Akademien och ansåg att den skulle vara deras sommarläsning gjorde att jag kände hur en hel spökarmé av generationers arbetande kvinnor före mig slöt upp bakom min rygg. En farmor och en mormor som slet och både hann gifta sig och föda barn innan de ansågs vara värda rösträtt, dom stod där bakom mig när jag läste för publiken på Poeten på Hörnet - Malmö.