2024 med delar av mitt skrivande jag

 Minnet är en märklig och nyckfull följeslagare.

Ett år avslutas och jag är helt säker på att det var ett skitår,

ett år där inget vettigt blev gjort.

Så bläddrar jag runt bland foton och kalenderblad.

Och där är det - allt det gjorda och upplevda.

Min diktsamling, Oskiftat Arv, levde vidare och poppade upp på

Dagens dikt P1 15 maj. En fantastisk inläsning och tolkning av 

Cecilia Lindqvist

Dagens dikt P1 

Under våren fick jag möjlighet att delta i en manusutvecklargrupp med

Gabriella Håkansson som handledare.

Vi avslutade på Herrgård de Lux i en historisk miljö som passade

mig ypperligt.

Träffarna vi hade ledde fram till att jag förstod att de tre noveller 

som var tänkt att monteras ihop inte var noveller utan

frön till tre romaner. Arbetet fortsätter.

Livet, sommaren och Fri Press Förlag tog mig till en inbjudan från

Tranås at the Fringe, poesifestivalen som bjuder på allt.

Lyssnade på uppläsningar, såg performance (och deltog), hittade bra böcker och

ett hotell som höll fanan högt.

Det hände sig också att jag blev invald i

Sveriges Författarförbund.

Någon verkshöjd har således mina böcker och texter.

Och sommaren gick över till höst.

Föreningen Arbetarskrivare släppte sin antologi vid

Göteborgs bokmässa och jag fick vara med en av dagarna 

och läsa mina dikter.

Hedervärt.

Föreningen Arbetarskrivare

Vid bokmässan fick jag frågan om jag ville ställa upp på en intervju i tidskriften

KLASS.

Annie Rosén gjorde ett hembesök och levererade fantastiska foton till artikeln.

Fri Press Förlag skrev förlagskontrakt och arbetet med att lägga sista handen

vid Hon finns på ett foto påbörjades.

Idéer och tankar kring omslag och layout for som sommarens sista svalor

fram och åter mellan mig och förlaget.

Denna märkliga bok som inte alls var tänkt att bli till, eller åtminstone bara bli

en novell bland andra.

Första gången någon fick höra ur boken var på Göteborgs litteraturhus.

Jag läste under en handarbetsträff/litteraturträff.

Hade ingen aning om hur texten skulle landa men när stickorna slutade klirra,

när händerna sänktes och stillnade då förstod jag att orden höll.

Lite trassel och krasslighet ändrade på releasedatumet men släppet blev av.

Före den officiella releasen fick jag möjlighet att leverera några exemplar österut.

Avslutade året med att berätta om romanen och mitt skrivande för personalen

vid Sagomuseet i Ljungby. En fantastiskt trevlig stund på Stenlunden Hantverksbageri.

Strax före året tog slut landade Svensk bokhandels katalog över vårens böcker.

I den finns ett utdrag från Hon finns på ett foto.

Over and out.

Svensk bokhandel katalog våren 2025

Kjell Sundbergs ateljé och sagobygden Berättarfestivalen 13-16 juni

Ett besök i Kjell Sundbergs ateljé i Angelstad.

Sagolikt så det förslår.

Försmak till berättarfestivalen som firar 30 år.

Berättarfestival och sagomuseum

Berättarfestivalen 2019

"Huvudena gör jag separat i björk. Det är ett bra träslag för huvud. Jag har provat annat trä men då låg det avslagna näsor överallt."

Och så kikar man in för att få syn på ännu fler detaljer.

Prinsessan på ärten har ett fasligt sjå för att varje morgon klättra ner och hämta prinsesskronan. Ungefär som när jag letar efter mina glasögon, fast jag har ju inte mer än en madrass att kravla mig ner från.

Kjell visade sin verkstad och berättade vilka träslag som han helst arbetade i.

 

Ett av de konstverk som har blivit krönt av en äkta sagokupol.

En modern Noaks Ark i form av en rymdfarkost. En tankeväckande  bild av klimatfrågan och var vi har att ta vägen om det går alldeles åt häcklefjäll.

Sagobygden och UNESCO

Sagobygden

De här sagoskåpen finns att hitta runt om i sagobygden. Där kan besökare (eller vi som bor mitt i) läsa om platsen och de berättelser och sagor som finns just där.

Andrés stuga ligger nästgårds för barnbarnen och en utflykt dit med fikakorg och lite berättelser från förr är alltid spännande.

Och vem vet, om man sätter skorna på fel fot, drar in doften av bondsyren, lyssnar noga och spejar in i skogen så vette rackarn om det inte går att få syn på ett troll eller oknytt.

Så roligt att få bo och leva i skogarna, bland sjöarna och moarna, röra sig kring jättestenar, lingonris, stenrösen och enebuskar.

Veta att detta är av vikt för ett globalt kulturarv.

Se filmen som fick sagobygden hela vägen till UNESCO och dess "Register of Good Safeguarding"

The land of Legends in Sweden

Besök också Sagomuseet i Ljungby.

Om man inte alla redan har turen att vara ett barn så blir man ett.

Utklädningslådan förvandlar dig till både enhörning och kung.

Visst blir man lite vildare i turkos man och silverhorn.


































Eller majestätisk i guld, sammet och hermelin.

Sen var det ju det här med vilda grisar - både innanför museets väggar och därute i skogen.

Visst får alla barn vara medberättare i sagorna - superduktiga guider och berättare på sagomuseet.

 Ålning medelst hasning genom hela lindormen i väntan på nästa års berättarfestival.

Ljungby berättarfestival