En heldag på andra sidan sundet.
Med början på Ordrupgaard och en rundtur i parken. Giant Triple Mushroom möter besökarna och jag tänker osökt på Trazans sång "Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp..."
I ett annat hörn kunde man slå sig ner i stolen i solen och titta på Simon Starlings Bridge.
Och när man satt där och inte ville titta på konst längre utan upp i trädkronorna så såg det ut så här. Väldigt "zen" och med ögon känsliga för grönt.
På väg tillbaka till själva konstmuseet passerar man Jeppe Heins spegellabyrint.
En buxbomsinramad trädgård på den sida där gamla byggnaden ligger.
Ett par timmar i sällskap med Monets mästerverk avslutade besöket. Absolut fotoförbud som vanligt. Utställningen var väl komponerad med tematiska avsnitt och den visar mycket, mycket mer än näckrosor. Hans studier av den normandiska kusten och Londons broar var två höjdpunkter. Den hittills största visningen av Monets konst i Skandinavien.
Mycket konst gör hål i magen. Från Ordrupgaard är det inte långt till Rungstedts Kro. Nyrenoverad och ägarbyte. Sådant gör att man är lite på tårna, orolig att man ska få in en meny som presenterar korslagda morotsslanor tillsammans med lite fågelfrö eller något annat hälsosamt. Men icke!
Vi beställde något som hette "Karen Blixen anretning" och in kom det här. Helt i sin danska ordning.
Efter god mat gick vi om hörnet och besökte Karen Blixens hem. En snabb okulärbesiktning av hennes porträtt talar om för besökaren att hon inte besvärade personalen i köket på Rungstedts Kro något nämnvärt.
Med eller utan mat så ingick hon i alla fall en pakt med själva djävulen enligt egen utsaga. Om han fick hennes själ så skulle hon i gengäld få den konstnärliga gåva som lät henne dikta, skriva och skapa. Det var i alla fall vad hon sa inne i husets filmrum på en raspig inspelning.
I år har man en installation som uppmärksammar hennes koppling till och förtjusning i Shakespeares A Midsummer Night's Dream.
En betydligt luftigare och mer älvlik bjudning än smörrebröd.
Bakom hennes hus finns idag en park som man kan ströva i och som gjorts om till ett fågelområde. Guiden berättar att Blixen efter att ha kommit hem från sin kaffefarm i Kenya varje kväll öppnade ett fönster åt söder för att stå där en stund, blickande söderut, där hennes älskade Afrika låg och där älskaren Denys Finch Hatton begravts 1931.
I en inhägnad odlas blommor som dagligen plockas och arrangeras i de olika rummen. En tradition som levt vidare efter Blixens död.
Karen Blixen har sin grav längst upp i parken under ett magnifikt träd där ljuset silar ner. Dags att se om filmen Out of Africa?
Med början på Ordrupgaard och en rundtur i parken. Giant Triple Mushroom möter besökarna och jag tänker osökt på Trazans sång "Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp..."
I ett annat hörn kunde man slå sig ner i stolen i solen och titta på Simon Starlings Bridge.
Och när man satt där och inte ville titta på konst längre utan upp i trädkronorna så såg det ut så här. Väldigt "zen" och med ögon känsliga för grönt.
På väg tillbaka till själva konstmuseet passerar man Jeppe Heins spegellabyrint.
En buxbomsinramad trädgård på den sida där gamla byggnaden ligger.
Ett par timmar i sällskap med Monets mästerverk avslutade besöket. Absolut fotoförbud som vanligt. Utställningen var väl komponerad med tematiska avsnitt och den visar mycket, mycket mer än näckrosor. Hans studier av den normandiska kusten och Londons broar var två höjdpunkter. Den hittills största visningen av Monets konst i Skandinavien.
Mycket konst gör hål i magen. Från Ordrupgaard är det inte långt till Rungstedts Kro. Nyrenoverad och ägarbyte. Sådant gör att man är lite på tårna, orolig att man ska få in en meny som presenterar korslagda morotsslanor tillsammans med lite fågelfrö eller något annat hälsosamt. Men icke!
Vi beställde något som hette "Karen Blixen anretning" och in kom det här. Helt i sin danska ordning.
Efter god mat gick vi om hörnet och besökte Karen Blixens hem. En snabb okulärbesiktning av hennes porträtt talar om för besökaren att hon inte besvärade personalen i köket på Rungstedts Kro något nämnvärt.
Med eller utan mat så ingick hon i alla fall en pakt med själva djävulen enligt egen utsaga. Om han fick hennes själ så skulle hon i gengäld få den konstnärliga gåva som lät henne dikta, skriva och skapa. Det var i alla fall vad hon sa inne i husets filmrum på en raspig inspelning.
I år har man en installation som uppmärksammar hennes koppling till och förtjusning i Shakespeares A Midsummer Night's Dream.
En betydligt luftigare och mer älvlik bjudning än smörrebröd.
Bakom hennes hus finns idag en park som man kan ströva i och som gjorts om till ett fågelområde. Guiden berättar att Blixen efter att ha kommit hem från sin kaffefarm i Kenya varje kväll öppnade ett fönster åt söder för att stå där en stund, blickande söderut, där hennes älskade Afrika låg och där älskaren Denys Finch Hatton begravts 1931.
Karen Blixen har sin grav längst upp i parken under ett magnifikt träd där ljuset silar ner. Dags att se om filmen Out of Africa?
