Som vuxen har man någon fånig föreställning om att biljettpriset till en attraktion ska stå i relation till intressenivån. Enligt regeln - ju dyrare desto mer spännande. Men se här - det kostar inte ett öre att hålla koll på Themsens tidvatten ett par gånger om dagen men är minst lika fascinerande som något annat.
Science Museum! Det händer något med vissa människor när de får syn på en ångmaskin. Till exempel så får de problem med hörseln.
"Vi ska kanske gå vidare?"
10 minuter senare.
"Om vi skulle titta vidare nu?"
10 minuter senare.
"Här finns ju mycket annat att se."
10 minuter senare......
Det är något med designen och färgsättningen från teknikens barndom, omsorgen om att göra maskinerna vackra, som tilltalar mig något oerhört.
En specialutställning med Leonardo da Vincis uppfinningar. Vid varje stopp fanns det något för den yngre publiken att testa. Många stopp fanns det - och många grejer att testa.
Efter timmarna på museet blev det en glass och en runda till Prins Albert Memorial i Kensington Park - ett 1800-tals bling-bling som slår allt som hiphopvärlden har lyckats leverera.
"Jo vi har ju en staty här av prins Albert."
"Jaaa, jag vet. Vi guldsprayar honom och typ pimpar hela trappavsatsen."
Underground tillbaka till hotellet och ett stopp vid ett ställe vi gått förbi ett par gånger, Yurt Café. Hur coolt som helst! Strax bredvid stationen, under järnvägsbron och mellan hyreshusen ligger en liten oas. Där kan man fika hembakat i en mongolisk jurta. Fatta hur man bara kommer på tanken.
"Om vi skulle öppna kafé?"
"Ja visst, det är lugnt. Jag smäller upp en jurta här om du laddar kaffebryggaren."
Till Yurt Café hörde den här riktningsvisaren tillverkad av kapsyler så att man hittar tillbaka till tåget som kör över viadukten.
Men man kan ju inte bara fika. Det måste till lite ordentlig engelsk mat också. Vi fastnade för "The Prospect of Whitby" en väldigt engelsk pub. Gick man igenom lokalen så fanns det rum ut mot Themsen. Det var bara att välja. Ett ställe för lokalbefolkningen med historiska anor, här har både tuppfäktning och boxningsmatcher ägt rum på 1800-talet.
Den som var modig nog att inte bara äta fish & chips kunde lasta in en rejäl engelsk paj. Man ska ju inte vara rädd för att prova på nya saker. Det är det som resande handlar om - nya platser, nya möten och rätt som det är - nya pajer. Fast de av oss som provat på Bertie Bott's Every Flavour Beans (särskilt jellybeans med smak av öronvax) blev befriad från paj och fick välja hamburgare istället.
