måndag 13 november 2017

Saint Chapelle i Paris

Sainte-Chapelle byggdes i mitten av 1200-talet och består av två våningar.
Bottenvåningen var det kapell som tjänstefolket fick använda.
Men för att vara downstairs för tjänstehjon så är det hyggligt högt i tak.




  
Övervåningen, det kapell som var avsett för kung, drottning och adel är om möjligt än praktfullare. Den stora skillnaden är de målade fönstren som mirakulöst klarat sig genom revolutioner och krig. Under franska revolutionen användes kapellet som kontor.


Lite damm har det samlats på kjortel och i skägget.
Femton fönster med motiv som avbildar olika bibliska scener tillsammans med snidade träskulpturer av apostlarna.


Det behövs några besökare längst ner i bild för att förstå proportionerna och takhöjden.


Till och med golvet är fullt av dekorationer och symboler från höggotiken.


Ja, och så var det ju det här med han Jesus, den himmelska makten. Kungen och drottningen i Frankrike var ju så illa tvungna att ge lite cred till honom också.


 Tillbaka på bottenvåningen igen och man kan få chans att kika in i utrymmen som inte är helt restaurerade.
Idag är kapellet en välkänd men också väl dold juvel i stadsbyggnationen.
Omkring sig har det hela justitiepalatset som i sig är en historisk plats där bland annat rättegången mot Marie Antoinette hölls.


söndag 12 november 2017

Petit Palais - Paris och Anders Zorn

Anders Zorn drar stor publik i Paris för tillfället.
I utställningen som visas på Petit Palais är det tydligt vad som intresserar.
Roligt att som svensk smyglyssna även om min franska är ytterst begränsad så är fransmännen hjälpsamma med språket eftersom de använder kropp och mimik som får mig att förstå innebörden av vad de säger.

Den här akvarellen målade Zorn som tjugoåring 1880.
Här presenteras målningen som En deuil (I sorg).


Den svenska naturen, vattnet och skogen, verkade fånga besökarna. Mitt tjuvlyssnande berättade något om ljus och dagrar medan jag tänkte på hur en svensk skogsbonde antagligen hade funderat på vilka träd som skulle fällas och hur det skulle gallras för att växa bättre.
Colline Boisée 1885 akvarell.


Svensk natur och vackra modeller. Zorn i ett nötskal. Ytterligare akvareller.


Man lägger nästan inte märke till flickan uppe till vänster vid en första anblick.
Här en detalj ur målningen ovan.


Om parisarna tyckte om skogen så var det ingenting jämfört med de "Ohhh!" och "Ahhh!" jag hörde framför motiven som avbildade vatten. Mästerliga in i minsta detalj.


Mer vatten, denna gång Dalarö och Emma Zorn som modell från 1886.



Detalj ur Les Demoiselles Schwartz dessinant 1889.



La Dame á la cigarette från 1892. Den moderna kvinnan, den nya tiden, la belle epoque.



Och så till slut så fick parisarna en bild av den svenska lördagsfyllan. På franska heter den Le Marché de Mora (1892), detalj.

fredag 10 november 2017

Paris - Musée de l'Orangerie

Favorit i repris men också nya utställningar.
Monets näckrosor tar aldrig slut - denna evighetsåtta av målningar.





En trappa ner hänger bland annat Renoirs pianospelande flickor.


Den här kan jag glo på länge. Hur målar man en vit bordsduk? Ja, inte vit i alla fall.


Matisse "Odalisque à la culotte rouge" heter den här. Man kan också kalla den "Nu är det jävlar i min låda färdigstädat inför helgen"


Modigliani - med sina långa halsar och märkliga ögon. 
Se filmen om honom Modigliani från 2003 - förtvivlat bra konst av en förtvivlad människa.


Här sitter Coco Chanel och hänger på en målning av Marie Laurencin.


Bredvid den fasta utställningen visas olika temporära - denna gång en kallad för
"Dada Africa" som handlade om de influenser som dadaisterna hämtade upp från utomeuropeisk konst och kultur.
Picasso var i högsta grand inspirerad.


Porträtt föreställande Tristan Tzara, en av grundarna till dadaismen.


Masker och konst från Asien och Afrika som inspirerade dadaisterna.


 Scenkläder uppsydda efter skisserna som skymtar i bakgrunden.


Tre dadaistiska spratteldockor - två dansande och en som säckat ihop.




torsdag 9 november 2017

Paris - katakomber och Eiffeltorn

En dag som började under jord rent bokstavligen med ett besök i katakomberna.
1786 - tre år före revolutionen påbörjades ett gigantiskt arbete med att flytta miljontals skallar och ben från kyrkogården vid Les Halles.

 LIte spännande att hitta KENT-dekaler lite här och var på väg ner i underjorden.


Katakomberna är som vilken offentlig inrättning som helst. Man är välkommen men man får inte klappa döingarna, inte heller röka, ta selfies eller äta skräpmat.



Ett hjärta av skallar - döden och kärlekens symboler.


"Så allt på marken, ande, skönhet, tacksägelse, talang, sådan är en flyktig blomma som vänder den minsta vind."
Fråga inte mig - men det är mer än blommor som är flyktiga - potatis kan bli dålig också väldigt snabbt.


Märkligt vilket behov de levande har av att sätta sitt avtryck bland den döda.
Absolut tvunget att kladda dit ett namn eller budskap.


Snällt att markera på ett ungefär varifrån och när döden kommit.


Detalj från den senaste utgrävningen 2015.


Helt klart behov av lite ovan jord och perspektiv från sky high.
Så dags för lite kvällsbelysning på omvärlden.


Triumfbågen, Grand Palais, Seine, broarna...give me moore!!


Avrundar med Palais du Trocadéro innan hissen går ner igen.


lördag 4 november 2017

Ann-Margret Dahlquist-Ljungberg

För barn och vuxna.
Strålande motiv skapade av Ann-Margret Dahlquist-Ljungberg.
Vem hade inte velat ta in på hotell Daggkåpan?


Motiven hämtade ur böcker för barn och här upptryckta på textil.


Detalj


Exotiskt så det förslår för barn på 1930-talet.
När slutade vi vika pappershattar av gamla dagstidningar?
Det var kanske inte bättre förr men hellre en pappershatt än en foliehatt.





En saga om värmeledningen - helt genialt.
En föregångare till de senare "Så funkar det"-böckerna?


Vem kan den försvunna artisten vara? Och blev han någonsin upphittad?