Anders Zorn drar stor publik i Paris för tillfället.
I utställningen som visas på Petit Palais är det tydligt vad som intresserar.
Roligt att som svensk smyglyssna även om min franska är ytterst begränsad så är fransmännen hjälpsamma med språket eftersom de använder kropp och mimik som får mig att förstå innebörden av vad de säger.
Roligt att som svensk smyglyssna även om min franska är ytterst begränsad så är fransmännen hjälpsamma med språket eftersom de använder kropp och mimik som får mig att förstå innebörden av vad de säger.
Den här akvarellen målade Zorn som tjugoåring 1880.
Här presenteras målningen som En deuil (I sorg).
Den svenska naturen, vattnet och skogen, verkade fånga besökarna. Mitt tjuvlyssnande berättade något om ljus och dagrar medan jag tänkte på hur en svensk skogsbonde antagligen hade funderat på vilka träd som skulle fällas och hur det skulle gallras för att växa bättre.
Colline Boisée 1885 akvarell.
Svensk natur och vackra modeller. Zorn i ett nötskal. Ytterligare akvareller.
Man lägger nästan inte märke till flickan uppe till vänster vid en första anblick.
Här en detalj ur målningen ovan.
Om parisarna tyckte om skogen så var det ingenting jämfört med de "Ohhh!" och "Ahhh!" jag hörde framför motiven som avbildade vatten. Mästerliga in i minsta detalj.
Mer vatten, denna gång Dalarö och Emma Zorn som modell från 1886.
Detalj ur Les Demoiselles Schwartz dessinant 1889.
La Dame á la cigarette från 1892. Den moderna kvinnan, den nya tiden, la belle epoque.
Och så till slut så fick parisarna en bild av den svenska lördagsfyllan. På franska heter den Le Marché de Mora (1892), detalj.
