Jean Jullien uttrycker mer än ord med den här bilden.
lördag 14 november 2015
tisdag 3 november 2015
Funchal igen
Gamla stan i Funchal fortsätter med sina konstnärliga utsmyckningar. Ett par, tre gator som man ska passa på att gå tidigt på morgonen. Strax innan lunch fylls det på med bord och stolar för uteserveringarna i de smala gränderna och då har man inte lika bra utsikt över de dekorerade väggarna och dörrarna.
En tur in på frukt- och blomstermarknaden bara för nöjet att njuta av färg och form men också för att handla med sig frukter; anona, guava, papaya, olika sorters passionsfrukt....
Vi provade på att åka runt med lokalbussarna på ön. En mycket spännande upplevelse. I varje busschaufför slumrar det tydligen en Formel 1- förare som vaknar till liv då och då. "Vår" chaufför bestämde sig för att bredsladda sig igenom varje hårnålskurva när vi åkte upp till Monte. Lokalbefolkningen tog ingen notis om saken men den engelska damen jag hade i sätet bakom mig gav till små pigletpip varje gång vägen gjorde en sväng och den svängde ofta. Hennes man däremot anlade en upper stiff lip-min på bästa brittiska manér, inte en rörelse, inte en blinkning även om stupen ledde raka vägen ner i avgrunden. Vid ändhållplatsen vacklade vi av bussen och sökte oss in i kyrkan som heter Igreja de Nossa Senhora do Monte. Tjusigt namn och med en abdikerad avdöd kejsare, Karl I, begravd där. Men jag fastnade nog allra mest för den lille griseknoen som håller helgongubben på bilden sällskap.
Från kyrkan är det bara ett klassiskt stenkast till botaniska trädgården. Även om det inte är så mycket som blommar vid den här tiden så är den värd ett stopp. Svanar och dammar och vattenfall är alltid trevliga så länge som man inte ligger i spadet själv.
Genom parken kan man följa en led som slutar i en gratis vinprovning. På vägen får man sig till livs Portugals historia med hjälp av stora kakeltavlor. Jag är ingen expert på just Portugals historia men håll med om att vissa bilder är mer fascinerande än andra och sätter igång fantasin. Bara det korta och kärnfulla konstaterandet här nedan om Joao II, "morte acidental" och bilden av en gubbe som står på huvudet över halsen på sin häst. Jaha, det var det det.
Orkar man inte med alla historiska otäckheter kan man titta åt andra hållet, på den orientaliska delen av parken till exempel.
Men sen går det inte att låta bli att snegla lite på den portugisiska historien igen. Vad gör Alfonso bakom sängdraperiet? Vad har det för politisk betydelse?
Närbild. Försöker han spela svårfångad? Svingar han sig bara i största allmänhet? Är det här en variant av prinsessan på ärten - Alfonso i gardinen?
Jag bestämmer mig för att i alla fall prioritera den asieninspirerade trädgården. Statyn intar åtminstone en aningens coolare pose än Alfonso.
Har man väldigt mycket kakel drällande i förrådet kan man göra så här. Ett alternativ till trädgårdstomtar och solur.
Min favorit i parken. Att göra en hopprepsflicka istället för kungar till häst som pekar mot havet eller nya riken eller Ullared eller... är helt i min smak.
Så kom vi ner till stan igen. Den här gången med linbanan som kändes som ett tryggare alternativ till bussen. På lokal inrådan gick vi till en pizzeria, Ratatouille, som rekommenderades och där tog man Halloween på största allvar. The shot of the night var blodröd och när jag frågade serveringskillen om jag fick ta ett foto så sa han ja...men...hela personalen skulle vara med, annars var det inte rättvist. Deal? Deal!
lördag 17 oktober 2015
Höstlöv och höstläsning
Utnyttja Litteraturbanken.se till att ladda ner e-böcker av det klassiska snittet. Har avslutat omläsningen av Almqvists Det går an där Sara och Albert under en resa kommer fram till att de ska leva tillsammans som särbo, detta i en bok från 1838. Ett förhållande som ska klara sig utan ekonomiska bindningar eller kyrkans välsignelse. Det har hunnit falla många höstlöv sedan boken kom ut men frågan är fortfarande aktuell.
Läser också en underfundig bok av John Berger, Till bröllopet. En av alla dessa undanskuffade pärlor som allt för fort försvinner ner i bibliotekens magasin. Den som uppskattar läsning mellan raderna, existentiella frågor, sökande efter mening i väntan på ett djupare höstmörker ska låta sig föras med av den blinde grekiske berättaren.
Dorthe Nors ges ut i en dubbelbok av den trevliga sorten som när man kommit till hälften av boken och slutet på en text så vänder man på den och vips är där ytterligare en bok. Så får man två böcker i en. Kantslag som är en novellsamling av ett lysande slag. Novellerna är märkligt vardagsnära och samtidigt lika märkligt främmande då man som läsare upptäcker att det som ser så vanligt ut - en kvinna hos frisören, en människa som promenerar runt en damm och tittar på hägrar, en annan som städar - där pågår något annat, allt det som pågår i oss alla och som inte syns. Minna saknar en övningslokal är en kortroman skriven i en annorlunda form; en mening per rad. Det ser ut som en twitterlista eller korta Facebook-inlägg men rymmer i varje mening en hel historia.
lördag 3 oktober 2015
Litteraturbanken.se
Klassiker i ordets bästa bemärkelse. På Litteraturbanken kan du hämta hem svenska klassiker för att läsa som e-bok. Under hösten går också en bokcirkel med fokus på kvinnoöden i litteraturen. Verken som ingår och som har varsin månad under den tid cirkeln pågår är
| Månad | Författare | Titel | Epub | Bokpuff |
| Oktober | C.J.L. Almqvist | Det går an | Hämta ebok | 28/9 |
| November | Mathilda Malling (Stella Kleve) | Berta Funcke | Hämta ebok | 26/10 |
| December | Maria Sandel | Familjen Vinge | Hämta ebok | 23/11 |
| Januari | Selma Lagerlöf | Liljecronas hem | Hämta ebok | 28/12 |
| Februari | Hjalmar Bergman | Chefen fru Ingeborg | Hämta ebok | 1/2 |
| Mars | Karin Boye | Kris | Hämta ebok | 1/3 |
Läs mer på
Varmt välkomna till vår klassikercirkel
”Tidlösa kvinnoöden”
som startar den 1 oktober 2015 med Immi Lundin som cirkelledare
fredag 25 september 2015
Sara Danius Husmoderns död
Husmoderns död och andra texter är en suverän samling essäer och artiklar av Sara Danius. Det verkar inte finnas någon gräns för all den kunskap Danius besitter när det gäller litteratur i alla dess former och för litteraturvetenskapens därtill hörande teorier. Hon kastar sig utan att snudda vid marken från Bonniers kokbok till Thomas Mann vidare mot Virginia Woolf och Djuna Barnes (inspirerade omgående omläsning av båda författarna) för att sätta kurs mot ett kluster av texter om fotografiets mästare,mode och konstglas.
Det finns lärda människor som får sin omgivning att känna sig som illitterata, obildbara fån men så finns det sådana som Sara Danius som är så tydlig i sitt uttryck att det låter en stackars läsare få känna sig delaktig i tankegångarna. En fantastisk känsla av att förstå fast jag inte kommer att kunna besitta en bråkdel av hennes kunskaper om jag så lever till 100. Efter en läsning av hennes bok vill man veta mer och istället för att sitta med "alla svaren" så travar man iväg till biblioteket med en lång önskelista av nya böcker och verk som hon skapat en nyfikenhet för.
fredag 18 september 2015
Filmprojektet genom Brevnoveller
Nu ligger några filmklipp från adaptionsprojektet på Alma Löv ute. Det har varit en spännande upplevelse att följa manusarbetet och se hur någon annan tolkar min text. Den scen som i princip avslutar novellen har här fått fortsätta och växa ut till en egen liten berättelse. Så nu har jag fått vara med om två tolkningar/omarbetningar, den första var när jag vann Litteraturmagazinet/Brevnovellers tävling och skådespelaren Ruben Lopez spelade upp några scener ur de tävlande bidragen.
I en kreativ workshop har scener ur åtta av Brevnovellers publicerade noveller adapterats till film av elever från Broby Grafiskas yrkeshögskola för manusförfattare. Syftet var att undersöka den kreativa processen med att ta litteratur till filmens medium.
Deltagarna fick först under ca 1 månads tid arbeta fram manus baserat på novellerna. På Alma löv fick de sedan ett intensivt dygn på sig att filma och klippa ihop korta nyckelscener. Till sin hjälp hade de författarna själva som givit feedback på deras manus, en regicoach, professionella skådespelare och teknisk assistans.
fredag 11 september 2015
Noveller i Lund
I helgen arrangeras en novellfestival i Lund för att belysa novellens ställning och betydelse inom litteraturen. Lite symtomatiskt kallas ett av seminarierna "Varför skriver du inte en roman istället?". En inte ovanlig fråga till novellister. Som om det skulle vara sämre kvalitet på en text av Alice Munro, Jonas Karlsson, Edith Pearlman eller Raymond Carver för att de väljer novellformatet.
Skaffa lite kulturkapital och livskvalitet - läs en novell!
måndag 7 september 2015
Kulturnyheterna och Sara Broos
I kväll sänds ett inslag med Sara Broos och filmmanusutbildningen i Värmland. Jag hade äran att få min text "Pizzaskäraren" uttagen tillsammans med andra noveller i ett samarbetsprojekt där novellerna arbetades om till filmmanus under våren. Det var en rolig upplevelse att ge feedback på det manus som min novell förvandlats till. Den förvandlingsresa som texten gjorde gav en ytterligare dimension för mig och en inblick i hur en av mina texter tolkades i andras ögon. Definitivt mersmak för liknande samarbete.
Sara Broos vill förändra svenskt filmberättande
Sara Broos föreläser i Sunne. Foto: Linda Malm
Tekniken, regissörerna och skådespelarna finns men svensk film behöver bättre manus. Så har kritiken låtit under många år. Filmskaparen Sara Broos vill ändra på det. I de värmländska skogarna utanför Sunne driver hon manusutbildningen som har resan och förvirringen som metod.
Alma Lövs lada kanske låter som en plats präglad av värmländsk allmoge, men det är ingen vanlig lada. Alma Löv är en fiktiv gestalt och ett slags gäck med den personkult som till viss del råder i trakterna. Platsen ligger inte långt från Selma Lagerlöfs Mårbacka, och det var häromkring Gustaf Fröding strövtågade. Här finns en lång tradition av berättande.
Den stora röda ladan kallas också Paleis Pranjestraat och är ett konstprojekt med en mängd verksamheter. Tanken är att visa att även landsbygden kan vara en plats inte bara för det traditionella, utan också för det framåtblickande.
Här anordnas årligen en Fassbinderfestival, och i skogarna runtomkring står 16 paviljonger fyllda med samtida konst. I området samlas det värmländska avantgardet och här träffas för första gången de 16 nya elever som är antagna till Almas manusutbildning.
Platsens betydelse
Att det blev just här är ingen slump. Sara Broos, utbildningens konstnärliga ledare, tröttnade på filmvärldens slutna rum och Värmland är den ambulerande utbildningens första destination. Därefter väntar träffar i Göteborg, Stockholm, Köpenhamn, Berlin och kanske Zarajevo.
– Drivkraften till att jag startade upp den här utbildningen var att jag ofta kände mig väldigt liten i olika sammanhang, på olika utbildningar. Det var en institution som tog över och som individ liksom bara smälte man ihop och blev en del av en stor massa. Det fanns inte någon personlig, tydlig avsändare.
– Mitt favoritcitat är från en Leonard Cohen-sång. ”There is a crack in everything, that's how the light gets in”. Jag tänker mycket på det, i allt egentligen. Den där sprickan där ljuset kommer in. Det som inte är perfekt, inte är välpolerat. Det är också något med den här platsen. Det blåser in, det är lite skevt, allt är under ständig uppbyggnad, säger Sara Broos.
Nya berättelser
Många av de nya eleverna drivs av en lust att förändra den svenska filmbranschen.
– Jag är skådespelare och jag satt och väntade på bättre roller, bättre historier. Åren gick och jag kände att det blev inte riktigt så. Jag kände en saknad av andra kroppar och andra historier, andra människor, som väldigt sällan skildras på film, säger Sara Zommorodi.
Hon får medhåll från Arazo Arif.
– Jag tänker att svensk filmindustri inte är rättvis som den ser ut i dag och att det saknas konstnärlig frihet. Jag tänker att svensk film är väldigt styrd av rådande normer, säger hon.
Resan som metod
Från och med den här terminen har konstprojektet Alma Löv tagit över utbildningen från Sunne kommun. Det innebär att Sara Broos får större frihet att utveckla sin speciella metodik. Hon vill rikta blicken ännu mer utåt, bortom landets gränser.
– Jag älskar tåg, det långsamma sättet att resa på. Jag skulle vilja ta med en grupp manusförfattare och filmare på en tågresa genom Europa, med olika uppehåll längs vägen, och se vad som sker. Vad sker med det du skriver, hur kan du ta in allt det du upplever i ditt berättande? Sedan tror jag också på det här med förvirring. Att inte veta riktigt.
Den egna erfarenheten
Men lika viktig som blickens riktning utåt är dess riktning inåt. Sara Broos egna filmer är ofta djupt personliga. I ”För dig naken” berättar hon om gudfadern, konstnären Lars Lerin, och hans längtan efter kärlek. I sin nya film ”Reflektioner”, som har premiär 2016, utforskar hon relationen med sin mor. Att hitta den egna rösten är en del av det hon nu försöker lära ut.
Dev Karnal Fridén lockades att söka utbildningen för att han inspirerades av Sara Broos subjektiva berättarstil.
– Min farsa lämnade oss för ett tag sen och då ville jag göra en film om honom. Annars vill jag göra filmer som bränner och som berör på ett sätt som kanske inte visats förut. Att ge människor som inte har så mycket röster att själva att göra film, en plats att synas. Jag är uppvuxen i förorten till exempel. Det finns förortsskildringar som är fantastiska, men det finns också förortsskildringar som inte träffar riktigt. Då vet jag att det finns jobb kvar att göra, säger han.
Utbildningen pågår i ett år. Tidigare studenter är bland andra Alexandra Dahlström, Sara Villius och Milad Alami.
Se ett inslag från manusskolan i kvällens sändning av Kulturnyheterna klockan 18.13 i SVT1.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)