Bruno K Öijer 18 april

Missa inte Bruno K Öijer i SVT2 18 april 20.00.

Den fantastiska föreställningen som rest runt i landet under vintern kommer nu i en teveapparat nära dig.

http://brunok.se/

Bodil Malmsten och Tomas Tranströmer

Efter regn kommer solsken. Men det kan också vara precis tvärtom. En varm vårsol kan över en natt försvinna och erbjuda en morgon med hällande gråregn fastän de säger på radion att nu råder det sommartid.

Läser hela dagen. Läser Bodil Malmstens Det här är hjärtat och Tranströmers samlade dikter. Bläddrar fram och tillbaka. Radion talar om hur en människa bestämmer att 149 andra människor ska dö mot en bergvägg. Döden.

Döden som ett inkassobrev på en skuld du inte visste dig ha, som en delgivningsman som jagar dig, tvingar dig att ändra riktning på ditt liv, för dig som nu har ett liv.

Jag öppnar min mejl och får bokerbjudanden under rubriken "sista chansen" och från The School of Life en uppmaning att lära mig "CLEAR YOUR MIND". På baksidan av Vi läser kan jag boka "Grand Tours".

Hur är det med livet? Och döden? Är det sista chansen nu, det slutgiltiga erbjudandet, eller är det dags att rensa ut mitt medvetande och kommer jag i så fall att bli inbokad på "Den stora resan"?

Ur Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Det är inte de avlidna

som lider

Det är de kvarblivna

Du är mitt enda bevis på

att jag har funnits

Du är mitt alibi

Mitt vi

Kom tillbaka

Kom tillbaks

Ur För levande och döda ("Vermeer) av Tomas Tranströmer

Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.

Det är som en bön till det tomma.

Och det tomma vänder sitt ansikte till oss

och viskar

"Jag är inte tom, jag är öppen".





Bruno K Öijer Växjö

Tredje gången gillt på den här Bruno K Öijer Tour 2014/2015.

9 mars och Växjö teater är som skapt för den här sortens upplevelser med sina röda sammetsstolar, gräddvita balkonger och kristallampor som är så inbodda i rummet. Kalla det romantik, det bjuder jag på.

 Så här såg det ut genom ett av titthålen i dörrarna in till salongen innan vi blev insläppta. Efter det har jag inga bildbevis, bara minnet av en poet som är förbannat händig med magi. Tro inte att det går att förstå genom att titta på klipp via Youtube. Det är faktiskt nästan omöjligt att förstå ens för den som var där, på riktigt. Men gå gärna in och lyssna på en av låtarna som spelades innan Bruno K Öijer steg in på scen. Lyssna på John Holm när han sjunger "Han måste gå". Lyssna och förtvivla över att den här turnén är till ända.



Lev Rubinstein

Rapport visar ett inslag från begravningen av Boris Nemtsov och intervjuar Lev Rubinstein, poet och aktivist. Lev Rubinstein finns i min bokhylla. Tiden går ur Det stora kartoteket (Albert Bonniers Förlag 2001). En ursnygg formgivning där texterna är återgivna så som på de kartotekskort som de skrevs på från början. Ett innehåll som är lika aktuellt idag som vid tiden för dikternas och texternas tillkomst.

Låna på ett bibliotek nära dig!

Texten är ett utdrag ur "Vänliga hälsningar år 1983". Vad lär vi oss av det?



Bruno K Öijer i Halmstad

Snöslask och februarimörker, en timmes försening och ändring av salong. Spelar det någon roll? Nej, inte alls. Två timmars magi, poesi som är på riktigt med livet som insats utan all sorts trams. Spelar det någon roll? Ja, det spelar roll. Har du en gång varit där så finns det ingen återvändo. Tack och lov.

Pocketen "Samlade dikter" har jag läst sönder några omgångar av. Ett exemplar blev kvar i Edinburgh, ett annat i Paris. Jag tänker på dem ibland, tänker på hur de ligger kvar där i ett rum som jag en gång vistats i, hur de lockar till sig andra läsare som inte kan ett ord svenska men som genom ett trolleritrix sugs in i sidorna och plötsligt rör sig bland nattöppna caféer, järnvägar och svarta lok, förälskade grässtrån, regn mot rutor, röda och gula löv, älvor bakom gröna skrivbord, städer som försvinner i backspeglar, bokstävers silverträd och vargars sång.

Jag kan inte ens längre tända kakelugnen utan att tänka på en liknande vit som såg allt, som såg en sjuårig pojke.

Efter en sådan kväll som i Halmstad så faller det sig naturligt, just så som en av dikterna heter som vi fick höra.

FALLER SEJ NATURLIGT

det är sant

att jag bara litat på människor

som vet vad fattigdom är

rika intresserar mej inte

jag är glad att slippa ha dom i min närhet

och det här är ingenting jag tänker på

det faller sej bara naturligt

lika naturligt som att sitta uppe om natten

och bryta arm med mörkret

lika naturligt

som att du en råkall morgon

driver in din yxa i himlen

bänder loss det ljusblå virket

och sågar upp det till ved

staplar den mot bröstet och går tillbaka

bär in allt i huset

Louisiana

Giacometti och Louisiana, en kombination att ständigt återvända till. Så här ser den ut en dag i februari.

En omfångsrik och väl utformad presentation av Paula Modersohn-Becker. Konstnären dog ung, bara 31 år gammal, men var under sin verksamma period produktiv, inte bara i antal verk utan också i sin utveckling. Museet presenterar ett stort antal självporträtt, nakenstudier, barnmotiv och stilleben. Man kan se influenser i hennes måleri från både Cézanne och Gauguin.



Museet bjuder också på en intressant fotoutställning av Richard Mosse där han skildrar militära konflikter med militär teknik, foton tagna med speciell utrustning som gör allt grönt i naturen chockrosa och på så sätt "hjälper" upptäckten av människor som försöker gömma sig. Utanför fönstret är dock allting sig likt i Danmark. Mindre snö, mer hav och soligare än i Småland.

En runda till det nya sjöfartsmuseet i Helsingör avrundade utflykten. Ett museum som gav mersmak och som jag gärna återvänder till även om mitt fartygsintresse inte utgör någon av tio-i-topplaceringarna i mitt liv. Men som synes här nedan kan man se på sjöfart ur olika perspektiv.

Nussekudden

Ett biblioteksbesök kan göra en dag helt fantastisk! Bland utrensade böcker som säljs för 5 svenska enkronor stycket fann jag en gammal favorit. Alla som läst böcker för barn vet att det finns tre sorters böcker; böcker som varken du eller ungen gillar (dvs inga problem), böcker som det lilla livet tycker är jättebra och vill höra om och om igen men som du som läsare upplever som en långfredag på 50-talet (det spelades bara sorgemusik på radion, den enda radiokanalen) och sist men inte minst böcker som både du och ungen tycker är hur bra som helst. Till den sistnämnda kategorin hör Nussekudden (vill bara meddela att mitt rättstavningsprogram nu undrar om jag verkligen inte menar nässkydden, det gör jag verkligen inte!) av Håkan Jaensson och Anders Norlin med bilder av Gunna Grähs.

Jag vet att det är svårt att se omslagsbilden. Det är så älskade och lästa böcker ser ut.

 Här följer en scen där Nussekudden blivit kvarglömd på dagis och pappa griper in. Det gör polisen också.



Kalle växer upp och gör militärtjänst. Om allmän värnplikt infördes igen och det också var plikt på att medföra en nussekudde, snuttefilt eller gosenalle så tror jag att världen skulle bli en bättre plats att leva på.

Kalle gifter sig och då får nussekudden respass. Tre gör ett äktenskap lite trångt som Lady Diana uttryckte det. Men vad han än försökte ersätta nussekudden med så fungerade det inte. Stor dramatik, relationsproblem, inträngande psykologi och socialrealism.

 Utan att avslöja slutet kan jag åtminstone meddela att en stor insikt föll över Kalle och hans närmaste och lyckan återvände.
Härmed kräver jag nyutgivning av Nussekudden (och uppföljarna). Det är varje barns rätt att har tillgång till god och rolig litteratur!
Och nu äger jag än en gång Nussekudden! Tack biblioteket!

Historieätarna

Av alla recept och maträtter som presenterats i programserien Historieätarna så är det just den här efterrätten som en person i min omedelbara närhet har valt att ta sig an.



Jag begriper inte vad det var för fel på recepten med björktrast eller för den delen björn med långpeppar och kanel. Flera andra måltidsförslag finns på följande länk.

http://www.svt.se/historieatarna/lat-dig-inspireras-av-historieatarnas-recept