Ett biblioteksbesök kan göra en dag helt fantastisk! Bland utrensade böcker som säljs för 5 svenska enkronor stycket fann jag en gammal favorit. Alla som läst böcker för barn vet att det finns tre sorters böcker; böcker som varken du eller ungen gillar (dvs inga problem), böcker som det lilla livet tycker är jättebra och vill höra om och om igen men som du som läsare upplever som en långfredag på 50-talet (det spelades bara sorgemusik på radion, den enda radiokanalen) och sist men inte minst böcker som både du och ungen tycker är hur bra som helst. Till den sistnämnda kategorin hör Nussekudden (vill bara meddela att mitt rättstavningsprogram nu undrar om jag verkligen inte menar nässkydden, det gör jag verkligen inte!) av Håkan Jaensson och Anders Norlin med bilder av Gunna Grähs.
Jag vet att det är svårt att se omslagsbilden. Det är så älskade och lästa böcker ser ut.
Här följer en scen där Nussekudden blivit kvarglömd på dagis och pappa griper in. Det gör polisen också.
Kalle växer upp och gör militärtjänst. Om allmän värnplikt infördes igen och det också var plikt på att medföra en nussekudde, snuttefilt eller gosenalle så tror jag att världen skulle bli en bättre plats att leva på.
Kalle gifter sig och då får nussekudden respass. Tre gör ett äktenskap lite trångt som Lady Diana uttryckte det. Men vad han än försökte ersätta nussekudden med så fungerade det inte. Stor dramatik, relationsproblem, inträngande psykologi och socialrealism.
Härmed kräver jag nyutgivning av Nussekudden (och uppföljarna). Det är varje barns rätt att har tillgång till god och rolig litteratur!
Och nu äger jag än en gång Nussekudden! Tack biblioteket!
