Visar inlägg med etikett Susanna Alakoski. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Susanna Alakoski. Visa alla inlägg

måndag 15 juli 2019

Poesikurs Skurup folkhögsskola

Poeiskurs!? Vafalls!
Ska det vara något?
Ja det är, har varit och kommer att bli något.
Fem dagar - måndag till fredag med ett boende som gav den här utsikten från skrivbordsplatsen.



Fullspäckat program med föreläsningar, skrivövningar, diskussioner, film och läsning.
När kvällen kom och så småningom gick över mot natt så satt jag där med mina anteckningar, frågor och utkast.
Jävelroligt med andra ord!


Folkhögsskolan är en av landets äldsta och har fantastiska byggnader.
En kort lunchpromenad och motiven var där.
Perspektivbyten både i och utanför poesin.



Inspirerande kurskamrater som delade med sig av alster, erfarenheter och tips.
Skratt, samtal, diskussioner och inkännande.
Mats Söderlund visade på poesins hantverk, vilka metoder och verktyg den som skriver har att tillgå och handledde oss i ett antal poetiska expriment.
En stor nytta, både före och efter kursen, har varit Mats bok Skriva poesi, diktskrivandets motsvarighet till Vår kokbok.
Den dag jag har alla grunderna på plats så kan jag koka poesi.
Under en av kursdagarna fick vi träna i att skriva prosa utifrån våra dikter.
Föreläsare och lärare var Susanna Alakoski som blandade övningar och praktiska tips med tankar kring sitt eget författarskap och den väg det tagit.
Hoppingivande i allra högsta grad.
Intyget förpliktigar.

fredag 22 april 2016

Håll utkik!

Läser Susanna Alakoskis Oktober i fattigsverige. Hur det är att växa upp i fattigdom, en fattigdom som fortgår årtionden efter årtionden. Jag citerar:

"Jag tänkte aldrig på fattigdom. Allt var som det var och man frågade inte om något och man hade inga behov. Och ingen frågade om man hade några." (s 175)

"När jag arbetade på riksdagen gjorde jag sällskap med en riksdagsledamot till bankomaten. Riksdagsledamoten tog ut 500 kronor. Jag tog ut 200 kronor. Hon sa: "Jag visste inte att man kunde ta ut så lite."" (s 195)

När jag skriver den här texten känner inte datorns stavningssystem igen ordet fattigsverige, jag lägger till det i ordlistan. Det kommer inte att försvinna så snabbt. Jag vet.

Lyssnar på Neil Youngs version av All along the watchtower. Känner mig tacksam över att det fortfarande finns de som slåss. Läs Bob Dylans text på hans hemsida och begrunda. Särskilt noga bör bankdirektörer, fackpampar och ministrar begrunda, begrunda och skämmas "...för ett finns som inte dör, dom över död man" som det står i Havamal.
Länkar också till en version för den yngre generationen, den från SOA.








All along the watchtower

WRITTEN BY: BOB DYLAN

“There must be some way out of here,” said the joker to the thief
“There’s too much confusion, I can’t get no relief
Businessmen, they drink my wine, plowmen dig my earth
None of them along the line know what any of it is worth”

“No reason to get excited,” the thief, he kindly spoke
“There are many here among us who feel that life is but a joke
But you and I, we’ve been through that, and this is not our fate
So let us not talk falsely now, the hour is getting late”

All along the watchtower, princes kept the view
While all the women came and went, barefoot servants, too

Outside in the distance a wildcat did growl
Two riders were approaching, the wind began to howl
Copyright
© 1968 by Dwarf Music; renewed 1996 by Dwarf Music