Sista kvällen med Bob

I morgon är det inte längre Bob Dylan som är årets nobelpristagare i litteratur. I morgon klockan 13 kommer dörren att öppnas och ett annat namn kommer att tillkännages. Man får tycka vad man vill, man får säga vad man vill, man får gapa över stort och smått, kalla än det ena och än det andra för litteratur - fin och ful, hög och låg.

Jag tycker om det innerliga.

Jag vill ha allvaret.

Jag vill tro att det här är på riktigt.

Ebba Forsberg sjunger i alla fall så.

Och i morgon är en annan dag...

Mellan Göteborg och vägs ände

Nej, jag kommer inte att följa melodifestivalens deltävlingar i år heller. Det finns ränder som inte går ur. Till exempel ränder från 2016 års nobelpristagare. Sådana ränder vårdas bäst i duschen och det ultimata är väl en hotelldito. Där kan man gapa och skråla hur anarkistiskt som helst trots sin höga ålder. Jag rekommenderar ”Gästis” i Varberg (där Bruno K Öijer har vilat sitt shamanhuvud) eller dess systerfartyg ”Havanna” strax bredvid (Lundell lär en gång i tiden skrivit "Rialto" i det här bygget).

Incheckad alltså, på Havanna
Hemingways bar - (skybar) i tornet ger ytterligare en nobelpristagare.
"You can check out anytime you like but you can never leave"


Hotell Gästis

Hotell Havanna

Håll utkik!

Läser Susanna Alakoskis Oktober i fattigsverige. Hur det är att växa upp i fattigdom, en fattigdom som fortgår årtionden efter årtionden. Jag citerar:

"Jag tänkte aldrig på fattigdom. Allt var som det var och man frågade inte om något och man hade inga behov. Och ingen frågade om man hade några." (s 175)

"När jag arbetade på riksdagen gjorde jag sällskap med en riksdagsledamot till bankomaten. Riksdagsledamoten tog ut 500 kronor. Jag tog ut 200 kronor. Hon sa: "Jag visste inte att man kunde ta ut så lite."" (s 195)

När jag skriver den här texten känner inte datorns stavningssystem igen ordet fattigsverige, jag lägger till det i ordlistan. Det kommer inte att försvinna så snabbt. Jag vet.

Lyssnar på Neil Youngs version av All along the watchtower. Känner mig tacksam över att det fortfarande finns de som slåss. Läs Bob Dylans text på hans hemsida och begrunda. Särskilt noga bör bankdirektörer, fackpampar och ministrar begrunda, begrunda och skämmas "...för ett finns som inte dör, dom över död man" som det står i Havamal.
Länkar också till en version för den yngre generationen, den från SOA.

Bob Dylan

All along the watchtower

WRITTEN BY: BOB DYLAN

“There must be some way out of here,” said the joker to the thief

“There’s too much confusion, I can’t get no relief

Businessmen, they drink my wine, plowmen dig my earth

None of them along the line know what any of it is worth”

“No reason to get excited,” the thief, he kindly spoke

“There are many here among us who feel that life is but a joke

But you and I, we’ve been through that, and this is not our fate

So let us not talk falsely now, the hour is getting late”

All along the watchtower, princes kept the view

While all the women came and went, barefoot servants, too

Outside in the distance a wildcat did growl

Two riders were approaching, the wind began to howl

Copyright

© 1968 by Dwarf Music; renewed 1996 by Dwarf Music