2 VECKOR FÖR ATT SKRIVA OCH VANDRA

 I januari fanns det utrymmer för att vandra och skriva

i två veckor.

Bort från mörkret och kylan.

Smyga upp och sätta sig på balkongen för att se morgonen komma.

Leta vandringsstigar i bergen.

Ha en fågel utanför dörren.

Varma kvällar.

Skriva och skriva om utan något som stör.

Båtarna som ger sig ut tidig morgon och kommer åter när solen går ner.

Utanför min dörr - en annan varelse som tog sig en frukoststund.

Bergen ovanför Puerto de Mogán.

En vattenflaska och ett par bra skor så kommer man ett stycke.

Finaste handelsträdgården och så kommer den där känslan av att "kanske skulle det kunna gå att köpa med sig hem något att plantera". Nääää

Gamla vägen är stängd efter ett ras men det går att ta sig ett stycke till fots.

Jag skrev mycket och drack lite och långsamt. Det funkade.

Och kvällsmaten intogs i sällskap av havet.

Puerto de Mogán

Morgon mellan bergen fick man ju sjunga till ackompanjemang av frökens tramporgel en gång i tiden. Jag tror inte hon avsåg skumpa och jordgubbar med utsikt över Atlanten men jag är inte så knusslig när det gäller tolkningar.

Och när man tagit sig upp på berget och ner igen så är det dags för lunchfika. Oliver, bröd, ost och lite lufttorkad skinka till mer skumpa. Viktigt när en person nära mig fyller jämnt.

Oändligt med blommor när man vandrar. För man behöver ta en promenad till innan det är dags för kvällens restaurangbesök.





På Zona Verde fick vi svärdfisk carpaccio till förrätt. Underbart att sitta under bar himmel en februarikväll.

Den öppna grillen mitt bland borden gör att man kan se sin mat bli lagad. Vi valde lammfilé som serverades med sallad, tzatziki och kanariska potatis med god sås.