SKISSBOK OCH SKRIVYTA SYD INFÖR SISTA VECKAN

 Dags att putsa på sista textutdraget till slutveckan på Skrivyta Syd.

Utvecklingsåret för skönlitterärt skapande började

på Hedlandets Residens utanför Lund.

I veckan ramlade boken där jag har med

ett bidrag ner i brevlådan.

En dikt som skissades fram invid det nedlagda järnvägsspåret.

Och vilket sällskap jag hamnade i!

Hopknutet år - starten får vara med på slutveckan.

Våra manuscoacher den här gången går inte av 

för varken hackor eller kritiker!

Så efterlängtat att få mojsa ner sig 24/7 i litteraturens värld igen.

Kände en sån glädje över Tommy Olofssons fina

kommentarer till den text som vi diskuterade i Växjö,

att jämföras med Ahlin.

Glad, stolt och med en liten skämskudde.

Gav energi till att fortsätta jobba med texten inför den här veckan.

Long time no seeing men skriver det gör jag

 Tillbaka på bloggen efter långt uppehåll.

Jag börjar så smått landa i att mitt år med Skrivyta Syd går mot sitt slut.

Det blev ett manus, ett romanutkast som har jäst som en go' bulldeg.

Nu ska det kavlas och snurras, penslas och strösslas med pärlsockerord.

Första träffen - utanför Lund - for jag till

med mitt manus och min rosenkudde

Bästa resesällskapet, nattatröst och ordväxtnäring.

Den text jag hade med mig i augusti 2021 till Hedlandets Residens har lästs

av mina skrivarvänner i olika omgångar inom utvecklingsprojektet.

Många goda och kreativa tankar som hjälpt mig på vägen.

Och trassligt gröna var mina ord.

Min manuscoach på Hedlandet, Lina Wolff, gav mig en så

vänlig, inkännande, kritisk och inspirerande feedback att jag för första gången

riktigt vågade lita på att jag hade en text som skulle kunna bära.

Så for jag till Lund med en text som

delvis utspelar sig just där.

Perfekt för att få lite koll på stan.

Sötaste hotellet, som gjort för skrivarbete.

Therése Granwald och Johan Blomgren gnuggade skrivgruppens arbete

med textläsning och samtal i Lund där vi också

fick läsa inför publik på biblioteket.

Nya twistar och tankegångar kring min text bubblade runt

efter det och hjälpte mig vidare.

På Utvandrarnas Hus i Växjö,

med Vilhelm Mobergs skrivarstuga rakt inunder oss,

blev det textsamtal och genrefunderingar med

Tommy Olofsson och Åsa Foster.

Mobergs död tål att funderas över. Depression är aldrig av godo, men

ändå, jag kan förstå.

Ett liv utan det skapande arbete han måtte älskat så.

Är det ett liv att spara på?

Men en i allra högsta grad levande författare och poet,

Niels Vonberg

har varit med på resa "Skrivyta Syd".

Jag vill bara vara den som säger:

"Kom ihåg var ni hörde talas om honom först."

Och så är vi så klart nöjda med placeringen under kungatavlan

på Kafé de Luxe.

Jag är så glad över allt jag fått med mig under det här året;

alla kommentarer, marginalanteckningar, frågor, kritiska läsningar,

invändningar, ordvrängningar, sötestrilar av litterära

associationer, samtal och skratt.

Nu väntar sista veckan med gänget - och där ska jag få

prata text med Malin Lindroth.

Om jag är lite skakig i knäna?

You bet!

SKRIVYTA SYD UPPSTARTSVECKA PÅ HEDLANDETS RESIDENS

Första träffen IRL för oss deltagare i Skrivyta Syd.
Packade kudde, täcke, 100 000 ord råmanus och styrde söderut.

Hedlandets residens ligger invid gamla stationen Torna Hällestad. Inget stationshus kvar men Oscar II glömde kvar invigningsflaggan så den stretar på (eller, kanske han aldrig fick ha en egen flagga att vifta med, stackarn), oavsett...

... huset hade en gång varit sommarvistelse för anställda vid SJ. Gjorde att jag första natten drömde om järnvägen och det blev en dikt.

Vi hade eget rum med skrivyta men måltider och diskussioner ägde rum här, en generös plats där jag också hittade mitt favorithäng för genomläsningar.

Huset låg inbäddat i en bokskog, så det här var vad som mötte mig om morgnarna.

Superfina slingor att vandra, på egen hand eller i sällskap med skrivarsjälar.

Utsikt som jag inte vill vara utan men också...

...möjlighet att göra en närläsning av naturen.

Sen blir en ju helt varm i hjärtat när det sitter en läsande flicka i ett av träden.

Går det att önska något bättre som inspiration för en författare?

För varje bra text som mejslas fram finns tio som åker i skräpkorgen. Sen finns det de där älsklingarna som inte passar in i någon text men som gärna får användas.
Här är lådan för sånt.

Fick bästa hjälpen av "min" manuscoach Lina Wolff. Ett långt och innerligt samtal om texten jag skickat in men också om skrivandets villkor.

Manuscoacherna hade fått som uppgift att välja ut några rader ur den text de läst och Lina hade valt det här stycket från mitt arbete.

Ska fästa den vid skrivbordet för att påminna mig om att varje text är ett ord i taget och att bilderna och berättelserna jag har i huvudet förtjänar att komma sig ner på en bit papper.

Så ajö, ajö, trollskogen. På återseende.