Danska konstmuseet Arken har slagit till med en strålande utställning om konstnären Alphonse Mucha.
Han slog igenom 1894 med en teateraffisch beställd av dåtidens megakändis
Sarah Bernhardt.
Reklamaffischen blev så eftertraktad att den slets ner i samma ögonblick som den klistrades upp.
Här en detalj från Gismonda-affischen
Fler uppdrag följde för Sarah Bernhardt - måste varit som att bli uppringd av Madonna - om och om och om igen.
Kameliadamen och Lorenzaccio
Detalj - hur suveränt som helst.
Le Style Mucha inspirerades bland annat av japanska träsnitt och stilen fungerade utmärkt för tryck av reklamaffischer.
De älskande, affisch för ännu en av Sarah Bernhardts teaterstycken.
Efter teatern så blir det ett glas champagne.
Och till champagnen lite kakor
Mucha ägnade sig åt formgivning av både smycke och inredning.
Inte det mest diskreta halsbandet men ett givet samtalsämne över en kopp förmiddagsfika.
Mönster till tapetbårder.
Jugendstilen bröt mot det mörka, tunga 1800-talets slut med sina naturnära motiv, milda, lätta färger och eleganta, böljande design.
Vackra kvinnor med böljande hår, delikata kläder och accessoarer, blommor och smycken.
All den frigjordhet som sekelskiftets Frankrike bjöd på, framtidsoptimismen, de naturinspirerade former, livsglädjen som blommade upp innan första världskriget ryckte bort stora delar av en ungdomsgeneration män och lämnade kvinnorna i svart.
Arken plockade på ett smart sätt upp Muchas inflyttande genom att avsluta med att visa den renässans som hans stil och konst fick i slutet av 60-talet och början av 70-talet.
Diana Ross och The Supremes som låg på klassiska Tamla Motown.
Grateful Dead och en konsertaffisch.
Mucha så det stänker om det.
För en gångs skull en man som är avbildad.
För övrigt spaceat med Jefferson Airplane
Någon gång någonstans på en mysko fest såg jag en LP-skiva med Hawkwind stående i en gammal drickarback tillsammans med andra vinyler. Hawkwind hade Lemmy Kilmister som medlem innan han fick sparken och bildade Motörhead. Så från Mucha och konstmuesum blir det en djudykning ner i vinylsamlingen. Inte så mycket peace and love längre.
Men Mucha festade loss långt innan Lemmy Kilmister var född. Här i ateljén på Rue de la Grande Chaumière ihop med Gaugain som lirar lite på tramporgeln i bara underbyxor och en tweedkavaj.
