I En sommar med Montaigne av Antoine Compagnon kan man läsa att Montaigne hellre skulle välja att dö på hästryggen än i sin säng - "Att dö till häst, på resa, långt från sitt hus och de sina, det var något som Montaigne drömde om. Livet, döden på hästryggen är en perfekt bild av hans filosofi." - Livets balans och slut finns att hitta i sadeln, att jämvikta sin rörelse och position med världen.
Tack Atlantis som ger ut Essayer 1-3 i pocket!
"Runt dina fötter sitter sporrar av vantrivsel, längtan och hemlöshet. Det klingar svagt, nästan vackert, när du går. Och du går längre och längre bort. Från allt och alla."
Ur Chivas Regal av Bruno K Öijer - jag slås av släktskapen mellan Montaignes ord och Öijers.
Vissa dagar skimrar mer än andra - idag är en sådan dag och det blir en sådan natt.
I ett paket kom dubbelalbumet, vinylen, med Bruno K Öijers föreställning från Dramaten.
Man kan läsa tyst.
Och högt.
Man kan se.
Nu kan man lyssna och låta bilderna bli till film i huvudet, låta skrapet från nålen bli en del av det hela.
