Vi gjorde ett besök på Vaux le Victome under en eftermiddag och kväll. Ett lite speciellt slott med tanke på dess tillblivelse. Nicolas Fouquet som var finansminister, låg bakom skapelsen med slott och trädgård som överträffade allt annat. Under en stor fest 1661, där Nicolas försökte imponera på kungen, gick det riktigt illa. Kungen blev så avis att han lät fängsla Nicolas och beslagtog själv egendomen. Den viktigaste arkitekten, landskapsarkitekten och målaren hänvisades till ett annat Fas 3-projekt, nämligen Versailles.
Trots att det fanns en uppsjö av salonger och himmelssängar så blev jag mest förtjust i fönsterluckorna. Bedårande och med ett ljusinsläpp som kändes helt "barockt".
I flera av rummen använde man sig av olika ljussättningar för att försöka återskapa känslan av en tid före elektriciteten. Dock var de levande ljusen på låtsas. Här kan man till exempel i ljuset från kandelabrar se diverse barockanska nakenfisar slänga sig i lianerna medan klockan går.
Ibland var även kungen (eller hans finansminister) tvungen att pudra näsan och ta sig ett lördagsbad. Redan här är bidén ett standardinslag (för alla er som trodde den uppfanns i lejongult eller avokadogrönt på 70-talet). Vad vi däremot saknar i dagens badrum är den jordglobsliknande perukställningen. Kanske något för nästa säsongs inredningsteve?
Ren och fin så knallar man iväg till fikarummet.
Efter mat och disk så tager man sig en tupplur. Jättestora dammvippor på sängtaket, en Jesus på väggen och otroligt blommiga tapeter. Allt för att underlätta matsmältningen.
Skulle man nu känna ett litet sug efter en nattmacka så kan man kila ner till köket och se vilka rester som blivit över.
Efter rundvandringen på slottet och en god middag så återvände vi till slottsparken som var öppen till 23.00. Under kvällen tänds 2 000 marschaller och det är musik och uppträdande av något som liknar cirkus cirkör, dans och magi på samma gång.
Det tar en stund att gå från den ena änden av trädgården till den andra.
