Vi tog en tur med början i Moëlan-sur-Mer. Där hittade vi den här källan som vi tror bringar tur i lotto, ger evig ungdom, stor rikedom, hälsa, ett gott bemötande på bilprovningen och rabatterbjudanden i en butik nära dig. Guiden upplyste oss dock om att vidhängande kyrka var helgad åt Saint Roch som klarade sig undan pesten genom att krypa in och gömma sig i en grotta och där bli serverad en limpa bröd varje dag av en hund. Jag tycker snarare att det skulle vara hunden som skulle helgonförklaras. Om man nu är hund och lyckas, antingen baka eller köpa bröd varje dag, och frakta det till en stolle som gömt sig i en grotta då är man värd ett omnämndande. För säkerhets skull har man slängt in ytterligare ett helgon i konceptet, Saint Philibert, med det namnet så är lidandet fullbordat.
Spökets intresse för religiösa figurer är minimalt och därför rattade vi över till Port de Belon som var illa svårt att hitta till men värt arbetet. En absolut fantastisk utsikt över havsinloppet och fina vandringsstigar.
Vi beställde in 24 ostron, en halva vin, bröd och smör för en peng som motsvarar två grillade med mos. All övrig jämförelse är omöjlig. Det fanns en icke namngiven person i resesällskapet som hade ytterst svårt att överge bordet.
Komna till Pont Aven fick vi en rejäl dos Paul Gauguin. Konstnären levde och målade här i 8 år i slutet av 1800-talet och det lever man på fortfarande. En egen konststil, Pont-Aven-skolan, har uppkallats efter de konstnärer som arbetade här.
I Pont Aven dök den här figuren upp också. Xavier Grall, författare och poet. Människor som gick förbi gned lite på minnesplaketten över honom. Jag begrep inte varför - är det den där lottovinsten igen? Eller?
En vacker stad var det i alla fall, Pont Aven. Det skulle närapå vara lag på att varje stad med självaktning ska ha ett vattendrag som rinner igenom stadskärnan.
