Så börjar livet återgå till något som kan kallas normalläge.
Konstvernissage tillsammans med andra konstupplevelser i Halmstad
satte färg och form på helgen.
"Vill ha" bjöd på flärd och skönhetslängtor.
Tänk att få ha en uppsättning hattnålar bara sådär,
som vilken normalitet som helst.
Eller för den delen ett gäng hattar.
"Vilken ska du ha, påskkycklingen eller Braveheartmössan?"
"Whatever. Så länge det inte är en foliehatt."
Finaste specialutställningen med Märta Måås-Fjetterströms arbeten.
"Ljungby horn och pipa" från 1904.
Men, hur söt är inte den här vindtyriga hjorten tillsammans med göken i granens topp.
Av Eric Jacob Romberg.
Ingår i avdelningen/utställningen
"Gränsland".
Så gör också Julia Bondessons "Clash" från 2017
Det här broderade verket blev jag svårt förtjust i.
Sassa Buregrens "Den vita jorden" 2013
litterärt broderi baserat på Lotta Lotass roman med samma namn.
En snarkofag som går att bada i.
Nina Bondessons "La Lingva" från 1993.
"Party on my bed", Naomi Okubo, 2016.
Från tiden när telefonkort var High-Tech
och de som var i framkant hade sina egna personliga bilder.
"Är jag mer lycklig än rik?"
Relevant fråga för vilket telefonsamtal som helst.
Lite fikasugen?
Glad åt att få titta på Mona Johanssons konst
"Östra långgatan 22-24 Varberg"
"Torkselstorp Fjärås, sommarateljé 1958-59"
Konst så och på golvet där näsan pudras.
Vill ha-kakel kallar jag det.
Behöver alla kakelplattor där det står "YES" i mitt liv.
