En helgjuten kväll med Christian Kjellvander och band på Biljardkällaren i Kristianstad.
Låtlistan innehöll både gamla favoriter och musik från den senaste skivan.
Inget mellansnack, knappt ens möjlighet till applåder, utan leverans av den ena låten efter den andra.
Uppträde är inte ordet jag söker. Vi blev snarare inbjudna att delta i en alldeles speciell session där musikerna inte tappade kontakten med varandra ens för en nanosekund.
Skön omgivning i stans gamla delar.
Kvarter som fått stå kvar mellan kanalen där kvällsfisket pågick och den gamla kyrkogården.
Biljardkällaren var just så laid back som behövs vid en sån här spelning.
Även om jag inte är naiv nog att svälja hela charmen med de gamla husen - att leva och arbeta här för dem som var så illa tvungna en gång i tiden var ingen rosendröm - så pratar historien med mig.
Om det nu inte går att få en ateljévåning i Paris så kanske det finns en vindskupa i Kristiansstad. Nära musiken.
Delar med av den suveräna lyriken,
det som skiljer bra musik från det mediokratralala-helvetet.
Och så klart, låten från tuben.
Är ingen selfiemänniska men en liten pratstund och det här blir mig kärt.
