Stockholm i september.
Mörkret faller tidigare och du vet
att det inte är någon ljusning att vänta förrän framåt mars.
Så du väntar.
Väntar att löven ska falla från träden.
Väntar på att grönt ska slå över till rött
så att du ska få en liten frist
en stunds väntan
på
gå
En fulparkering som ursäktar sig med blinkande varselljus.
En ICA-kasse på väg hem.
En rastad hund och ett hämtat barn.
Av alla stockholmssånger jag kan komma på så är det
Perssons Pack med Annika Norlin som snurrar innanför pannbenet.
Ibland måste man bara låta saker vara
och tralla med.
