Sara Danius och Sara Stridsberg - två starka namn på två starka litteraturkvinnor. Den ljusnande framtiden är vår, vår i bemärkelsen kvinnor OCH män. Faktiskt ända in i Akademien.
Skönt!
Så då kan ju inte veckans boktips, förutom de ovan nämnda författarnas verk bli annat än Mina hjältinnor och Hjältinnor.
Mina hjältinnor av Samantha Ellis (lyssna gärna på henne i Lundströms bokradio P1) är den bok som är mest lättillgänglig av de två. Författaren gör en omläsning av den litteratur och därmed också om de kvinnor som påverkat hennes livsval.
Efter att ha kommit i dispyt med sin bästa väninna om huruvida det var Jane Eyre eller Cathy Earnshaw som var den sanna hjältinnan i Svindlande höjder bestämde sig Ellis för att läsa om sina litterära hjältinnor och se - fram träder de i ett annat ljus (eller i ett mer mångfacetterat ljus). Så är det då vi eller litteraturen som förändras? Fel fråga! Tack och lov förändras vi och en omläsning av gamla älsklingar är ett fantastiskt bra och rolig mätinstrument.
Modernistas satsning på Kate Zambrenos Hjältinnor är av det svartare och vansinnigare slaget, makalös i sin fart. Man läser sig faktiskt andfådd i denna märkliga blandning av essä, biografi, självbiografi, skrivresa, dagbok o.s.v. Hjältinnorna här är de vansinniga fruarna till de lika vansinniga männen som modernismen frambragte. Men där kvinnorna blev diagnostiserade och sjukförklarade blev männen geniförklarade och uppburna konstnärer. En skrivande kvinna var galen, en skrivande man ett geni. Varför skriver jag var? Hur är det idag?
Så här står det att läsa
"Att vi går med på den här idén om kanon, dessa minneskampanjer som gränsar till propaganda, att böckerna som blir ihågkomna är de enda som är värda att läsa."
och
"Ibland är det så utmattande att försvara mina kvinnliga författare, mina landsmän i vårt mörka fördömda land. För vi är inte fullt ut medborgare. Vi är papperslösa som alltid åker fast."
(s 269)
