Det finns oändligt många sätt att fira midsommar. Ett är att hålla sig till sparris. Ett stopp i Bispingen där vi köpte ett kilo nyskördade och nyskalade sparris gav en hint om att det är säsong nu, till och med slutet på säsong.
I Holland avnjöt vi en delikat meny på De Zwaan där sparris än en gång spelade en huvudroll.
Fyra rätter, carpaccio med tryffelmajonäs, sparrissoppa, hummer på sparrisbädd med kräftsås och som avslutning jordgubbar och glass.
När vi berättade att vi var svenskar i förskingring på Sveriges informella nationaldag, midsommarafton, så ville krögaren trösta oss lite. Vi berättade nog med ganska stor entusiasm om matjessill och nypotatis och regnvåta snapsar för krögaren kom tillbaka med en uppsättning holländsk matjessill och proklamerade flaggdag. Snällare än snällt!
Två något överförfriskade damer vid bordet bredvid anslöt för att sjunga Sveriges lov. Den enas far var tydligen en ihärdig fågelskådare som varje år gjorde fågelskådarresor till den kalla nord. Sverige var helt enkelt fantastiskt utropade kvinnorna, deras entusiasm grundade sig till viss del i de två utdruckna vinflaskorna de hunnit med sen de kommit. Med stor iver lyckades en av damerna svinga en brödkorg under hävstångsliknande former så att de små briocherna de skulle ha till förrätten for som projektiler runt skallarna på oss. Men vi skulle inte frukta sa hon lugnande (om än något sluddrigt). Hon hade helt enkelt infört ett nytt kulturellt uttryck för att välkomna främlingar, oss till ära. Så, god mat, gott vin och underhållning, allt i ett, nästan som ett kinderägg.
När vi berättade att vi var svenskar i förskingring på Sveriges informella nationaldag, midsommarafton, så ville krögaren trösta oss lite. Vi berättade nog med ganska stor entusiasm om matjessill och nypotatis och regnvåta snapsar för krögaren kom tillbaka med en uppsättning holländsk matjessill och proklamerade flaggdag. Snällare än snällt!
Två något överförfriskade damer vid bordet bredvid anslöt för att sjunga Sveriges lov. Den enas far var tydligen en ihärdig fågelskådare som varje år gjorde fågelskådarresor till den kalla nord. Sverige var helt enkelt fantastiskt utropade kvinnorna, deras entusiasm grundade sig till viss del i de två utdruckna vinflaskorna de hunnit med sen de kommit. Med stor iver lyckades en av damerna svinga en brödkorg under hävstångsliknande former så att de små briocherna de skulle ha till förrätten for som projektiler runt skallarna på oss. Men vi skulle inte frukta sa hon lugnande (om än något sluddrigt). Hon hade helt enkelt infört ett nytt kulturellt uttryck för att välkomna främlingar, oss till ära. Så, god mat, gott vin och underhållning, allt i ett, nästan som ett kinderägg.
