Nussekudden är tillbaka! Hade jag varit religiös så hade jag sagt "Gud hör bön" men nu säger jag bokförlag hör vad läsarna saknar och efterfrågar. Jag har i mina ägo ett exemplar som utrangerats av biblioteket och av mig inhandlats för 5 svenska enkronor. Denna raritet har jag låtit, av mig särskilt utvalda, existenser bläddra i. Nu konstaterar jag att i framtiden kan jag istället sprida nussekuddens evangelium genom att presenta människor i min omgivning med ovannämnda bok. En utvecklingsroman för stora och små där de stora livsfrågorna behandlas genom förhållandet till en nussekudde, det kan inte bli mycket bättre. Amen!
Ritualer (1980) av Cees Nooteboom behandlar också existentiella frågor men i det här fallet är det en vuxenbok och därför talar man om författaren i termer av nobelpriskandidat. Inte mig emot. Här får vi följa Inni Wintrop, en man som inte verkar vara speciellt intresserad av livet (eller döden, 0-0 så att säga). Genom tre delar med utgång 1953, 1963 och 1973 gör berättelsen nerslag i Innis liv. En melankolisk man som förstår att när man väl begriper sig på livet är det oftast försent att göra något. Till berättelsen förs far och son Taads som var och en för sig försöker hantera liv, tid och värld. Om Taads den äldre framstår som en mycket ensam bokhållare av tid och liv så upptäcker man som läsare längre fram i boken att Taads den yngre, som aldrig fått leva med sin far, om möjligt odlar en än större solitär form av existens där sökandet av en perfekt teceremonikopp är det enda av intresse. När koppen är funnen och teceremonin utförd är det bara döden som återstår. Både far och son verkar på varsitt sätt söka efter en utväg där de befriar sig både från världen men också från sig själva. Alltmedan Inni ofrivilligt men något fascinerad deltar, men i det stora hela bara ser på.
Stoner av John Williams (1965) är på ett sätt besläktad med Ritualer så till vida att den också handlar om en man som låter livet gå förbi utan att göra någon större affär av det. Åtminstone inte sett utifrån, han lever ett vanligt liv med ett vanligt jobb och i ett olyckligt äktenskap. Men han möter litteraturen och sent i livet kärlek. I bokens början finns en scen där han drabbas av Shakespeare under en föreläsning och som så många av oss tappar målföret och framstå som rent korkad när han inte kan svara lärarens fråga. Är det inte så för det mesta när något stort händer, att vi blir mållösa fån? Det tar tid att förstå stora saker såsom stor litteratur och stor kärlek. Och det syns inte utanpå en människa.